På hjärtat

Ännu ett veckoslut i Åbo

Annie — Sat, 07 Feb 2009 16:27:53 +0000

Idag har vi firat rumskompisen Ninas födelsedag. Alla tre var vi nämligen här i Åbo över helgen, så då passade vi på att göra något kul tillsammans. Vi har gått en stund på stan, drack varsin smoothie vid Arnold’s, åt vid RAX och kon sedan hem för att äta kladdkaka. Det har alltså blivit mycket ätande. Men det var gott!

Igår hade jag beslutat mig för att en gång för alla ta itu med den stora oröran i mitt rum. Jag har nu dubbelt så mycket rum att skräpa och rodda ner och jag kan stolt (?) säga att jag också lyckats med den uppgiften. Med bravur, skulle säkert många tycka. Nåväl, det är alltså städat och fint nu och jag är så glad. Det är mycket roligare att röra sig i ett snyggt och prydligt rum och det underlättar humöret också. Det är något jag inte förstått tidigare. Jag ska försöka hålla det rent och fint hela veckan, men jag behöver en belöning för att hålla motivationen uppe. Har inte kommit på någon ännu.

Som belöning för mitt städande hade jag tänkt hyra en film, men det blev två; Atonement och Braveheart. Den första var bra gjord, men jag tyckte inte riktigt om den. Spännande twist på slutet, det är det enda jag kan säga. Braveheart har jag aldrig sett, men den är ju en klassiker, så jag tänkte att nu skulle vara ett bra tillfälle att titta på den. Hann dock aldrig se hela, utan gav upp vid 2-tiden. Den var mycket blodigare än jag föreställt mig. Trots att jag är rätt så van med krigsscener i filmer, så var jag tvungen att se bort ett flertal gånger. Kanske får jag chansen att se hela filmen någongång i framtiden…

Random-ness and weekend blubberings

Annie — Sun, 01 Feb 2009 22:03:22 +0000

I might as well do another update here, too. I’ve had a pretty lazy weekend. The past week has been rough and next week has the prospect of being even worse. However, I shall endure. I hope.

I’ve had a few pedagogics assignments to finish this weekend and they are now complete. Furthermore, I’ve had some time for a bit of leisure. A girl has got to relax and not think of school work all the time, you know. I’ve watched two versions of Jane Austen’s Mansfield Park, again (hence the language) all the while stiching a few more badges onto my purple overall. Windsor purple to be exact. I can honestly say that I have not been outside of this appartment the whole weekend and that is just simply sad, isn’t it. Oh, well. My mind has been outside at least.

Next week is, as earlier mentioned, going to be pretty… full. Monday is Trädis-day, the new board’s first. On Tuesday we are going to pay a visit to some dear friends of ours, who live here in Turku with their two children and I am pretty sure that Wednesday will be scheduled for an Easter camp planning day. Oh, as long as I remember it, please do pray for the Easter camp, so that it may be blessed and satisfactory.

Pretty soon I’ll go and pick up the other roomie from the train station but I have a bit of time until then. I wonder what I shall do…

Someone is stirring about the apartment. She must have quit her room and decided to make an appearance. I don’t think she says ”hi” though. Better luck next time.

I should probably quit now while the contents of this blog is still semi-understandable. Until next time!

http://icanhascheezburger.com/

Bönens kraft

Annie — Sat, 31 Jan 2009 22:46:51 +0000

Idag har jag återigen fått bevis på hur stark och mäktig bönen kan vara. Vi fick ett oroande SMS norrifrån som uppmanade oss att knäppa våra händer och be för vårt andliga hem. Efteråt har vi nu fått höra att stämningen och situationen ändrade efter tidpunkten för vår bön och jag tror inte att vi var de enda som bad just då. Herren är mäktig och Han är god. Halleluja!

Nytt ansvar, nya äventyr

Annie — Mon, 26 Jan 2009 13:57:51 +0000

Tjena mors! Idag har jag, tillsammans med 6 andra, blivit officiellt invald i Trädis nya styrelse. Den avgående styrelsen vill lämna över pinnen till ett nytt gäng eftersom framtiden är osäker för en del av dem. Det känns stort och ansvarsfullt att nu vara en av dem som står bakom måndagssamlingarna, som drar massor med folk; unga vuxna och studerande (senaste gång var vi runt 70 pers). Samtidigt är jag förväntansfull och tror och hoppas att vi i den nya styrelsen ska ha en god gemenskap och ett bra samarbete. Det viktigaste är ändå att Jesus är i centrum, Guds ord är rättesnöret och bönen vår drivkraft.

Om det finns någon som läser detta, så får ni gärna inkludera den nya styrelsen i era böner, så att vi ska kunna fortsätta det goda jobb, som den avgående styrelsen påbörjat och lyckas hålla oss till de principer vi står för.

Gemenskap kring Guds ord

Annie — Sun, 25 Jan 2009 23:31:51 +0000

Okej, nu är det verkligen dags att få något annat högst upp på sidan.

Jag kom ”hem” till Åbo för ungefär en timma sedan, efter att ha spenderat en helt utomordentligt härlig helg på Efö i Vasa. Bibelhelgen ”Med Evigheten i Sikte” hölls där för fjärde året i rad, i år med temat ”Älskad” och det har blivit något av en tradition att delta. Men inte bara en tradition, utan en lyckad sådan, som framgångsrikt har hållit fanan i topp varenda år och har inte svikit hittills. I år var över 280 st anmälda, men jag misstänker nog att lördagen lockade långt mer än 300 deltagare. Helgen är speciell på så många sätt.

God undervisning, Jesus i centrum
Härlig gemenskap, människor av alla åldrar välkomnas med öppna armar
Innehållsrikt och värdefullt program, som passar alla

Det är ett vinnande koncept, som bärs upp av förböner och vi får be att helgen får fortsätta i samma fina takt. Nästa års talare lär redan vara fastspikad, så framtiden ser i det fallet ljust ut.

Lovsångerna är något som jag speciellt lade märke till och uppskattade i år. Det var i princip två olika team som delade på bördan under helgen och båda två gjorde ett lysande jobb. Alla sånger var på svenska, vilket säkert uppskattades av de äldre i församlingen. Själv tyckte jag också att det var jättebra. En annan sak jag är tacksam för är att de trogna Sionsharpe-sångerna gavs utrymme i repertoaren också. De är älskade av gammal, som ung. Varenda gång jag fick stämma in i sånger som ”Namnet Jesus” och ”Tätt vid korset” gav mitt hjärta till ett extra skutt. Härligt, härligt! Festkvällen i Trefaldighetskyrkan var helt underbart superbra. En skön stämning och gemenskap och en påfallande Herrens närvaro. Wow!

En annan sak som var extra framträdande i år var alla barnfamiljer. Evangeliföreningen har fått en ordentlig tillökning det senaste året och det var massor, ja, massor med barn av den yngre åldern, som sprang, tultade eller bars omkring överallt. Och det är så fint att se att familjerna känner att de har någonstans att gå, där de känner att de får bara vara och dit hela familjen är välkommen. Det är så bra för oss yngre att se att kristna unga vuxna finns. Det är betryggande. Dessutom är det så roligt att få se alla små barn. De sprider glädje överallt.

Jag tackar arrangörerna och alla som medverkade för ett hejdundrande härligt veckoslut i gemenskap kring Guds ord. Det är precis det som det handlar om.

Osammanhängande inlägg

Annie — Wed, 10 Dec 2008 13:39:24 +0000

Det finns hur mycket som helst att kunna skriva om och jag vet inte var jag ska börja. Under lilla julshelgen var jag på Evangelicums körhelg, något jag längtat efter i säkert en månad och det var underbart härligt. Jag saknar att få sjunga. Förr sjöng jag regelbundet åtminstone en gång i veckan; ifjol sjöng jag i princip varje dag på Efö och nu blir det knappt något av det överhuvudtaget. Jag tror min sångförmåga lider av det. Vi övade julsångerna inför julmusiken nästa helg. Oj, vad jag saknat dem! Särskilt Immanuel! Wonderful!

Jag genomgår en ganska tuff period just nu, med en massa tenter och uppsatser. Idag hade jag en tent och den sista innan julen är på fredag. Sedan åker jag hem för att kunna vara med på julmusiken. Ska bli så roligt. I år hålls julmusiken i Munsala och Pörtom. Det speciella är att detta blir den sista julmusiken med Göran som vår dirigent. Han ska trappa ner från dirigentstolen efter 38 år! Tänk det, 38 år! Han har varit med enda sedan begynnelsen. Det blir tomt utan honom.

I måndags hade Trädis julfest och Irene och jag hade fått ansvaret att planera och genomföra hela faderullan. Vi hade förberett en frågesport, som tilltalade båda ögat och örat. Den blev aningen för lång, men det lät som om folket som var närvarande var rätt så nöjda med programmet. Vi hade åtminstone roligt. Problemet var bara att jag knappt hade någon tid att läsa till tenten jag hade idag, men det gick ganska bra iallafall. Jag hoppas att jag får godkänt, för jag har ingen lust att komma tillbaka hit till Åbo för att skriva en tent i 90 minuter och that’s it!

Nina och jag var mol alena i Åbo i helgen, så det blev ett lugnt veckoslut. Riktigt skönt med sådana. Nu längtar jag bara hem till jullovet. Ska bli skönt att vara hemma och fira julen. Förresten, hockeybloggen har äntligen blivit verklighet.

Detta osammanhängande inlägg får sitt slut i och med denna mening.

Nightly updates

Annie — Wed, 26 Nov 2008 21:28:47 +0000

First of all, the purpose of this blog is to let all the readers (I know you’re out there) know, that I’m still alive and breathing, despite what my latest update indicates. The pressure has not lessened. In fact, just this morning I was very near experiencing a panic attack (that can’t be could, can it), but I survived this day and was a bit refreshened by some new company. Variation is good.

Second of all, I want to thank all of your kind responces and comforting words. It warms my heart. And it lets me know someone’s actually reading my blog, which is a bit scary, when I come to think about it. I wonder if I’ve said anything inappropriate… If I have, I offer up my sincere apologies. I just write whatever comes to mind, be it thought through or not.

Tirdly, I might as well use this opportunity to tell you what exacltly it is that bothers me so. You may find it to be trifles, I don’t know, but I’ll have you know it can put quite a lot of pressure on a silly little girl like me. Yes, well, the thing is I’m supposed to write an essay on literature. Well, the importance of details in literature like fiction, poetry and drama, to be more exact. It should be of 5-7 pages long and contain 2000-2500 words. That is quite a lot of words, if I may say so myself. Especially if you can’t think of anything to write about. Anyway, this is not all, although it is the biggest crook in the drama. I also have a Finnish exam tomorrow and an exam in Allmän språkvetenskap on Friday (which I haven’t studied for yet)… I really should go to bed, shouldn’t I? Naah! Oh, and the deadline for the essay is next Monday, just after Lilla Jul, Tiny Christmas or whatever. And I’ll be occupied with singing the whole weekend. Evangelicum has their practice weekend and of course I’ll be joining as well. I’ve been looking forward to this since forever. If I were smart, I’d skip the choir weekend and stay home and write the essay, but I’m not smart and I refuse to miss this. It means too much. We’re going to sing in Rewell Center on Saturday and in the prison on the other side of the road on Sunday in the Advent service. That will be very interesting. It should be five or six years since we sang in the prison last time. I still have memories from that occasion. Right, well I guess now you’ll say it serves me right to be stressed out of my socks, literally, right? I hope you won’t, though.

Okay, now it really is time for me to go to bed. I’ll get up again in just over six hours from now. So good night and sleep tight, and don’t let the bed bugs bite!

Jag vill fly!

Annie — Sat, 22 Nov 2008 19:01:42 +0000

Smärta. Psykisk smärta. Var inte rädd. Det är kanske inte så allvarligt som det låter. Det är bara jobbigt. Jag hittar ingen att prata med. Tillsammans med rumskompisarna är jag bara tråkig och tystlåten. De måste tycka att jag är jobbig att umgås med… Jag kan bara inte prata om hur jag mår. Jag kanske nämner att jag har massor att göra, men det är jag inte ensam om. De har precis lika mycket skolarbete som jag, kanske mera. De orkar inte lyssna på mig. Jag vill inte tynga ner dem. Det här är inte så viktigt. Bara någon uppsats och ett par tenter… Inget farligt. Men ändå. Något orsakar mig att ta tillflykt till en film jag kan utan och innan, som funnits med mig i säkert 10 år. En film som får mig att må bättre, fastän den kanske inte är den bästa i sig. Robin Hood – prince of thieves. Jag behöver inte tänka. Jag får koppla bort allt.

Jag vill hem. Jag vill bort. Jag vill vara självisk. Jag vill till någon som lyssnar på mig. Någon jag kan prata med. Som inte förväntar sig att jag ska lyssna tillbaka och ge råd och uppmuntran. Som inte tar fokuset över från mig. Jag vet att Gud är den enda som kan göra detta. Men Gud känns så långt borta. En sång kommer till mig.

I tider av oro, i tider av strid,
i tider då vanmakt och tvivel tar vid,
när allt är misslyckat och jag är svag,
då behöver jag fly till dig!

Jag vill fly in i klippan. Jag vill gömma mig i dig.
Ditt namn är min tillflykt, bär mig genom allt.
Jesus, Jesus, bär mig till himmelen!

En gång var mitt hjärta så hårt och så kallt
och jag var så stolt, ja, jag klarade allt.
Men budordet grep mig, det slog mig så svårt.
Det var då jag fick syn på dig!
Jag vill fly in i klippan…

När livet skall slutas, när döden är här,
när levnaden väges på vågskålen där,
när domen skall ljuda, en räddning jag vet:
Min Jesus, jag flyr till dig!

Jag vill fly in i klippan. Jag vill gömma mig i dig.
Ditt namn är min tillflykt, bär mig genom allt.
Jesus, Jesus, bär mig till himmelen!

Critical overload

Annie — Thu, 30 Oct 2008 18:11:59 +0000

Annette is suffering from a very serious overload of excitement and expectation, she’s afraid that her expressing them will drive her room-mates to pick up the phone and dial the number to the closest mental asylum. That is why she must take refuge to a quieter, although somewhat more public, environment of expressing oneself. What has caused this state of mind, you might ask. The answer is very simple, perhaps even trivial, but you see, as a student, the causes of delight are fairly few for Annette and that is why something of quite a small proportion blows up into this. Alright, enough of excuses. Time to put the cards on the table, time to come clean.

Koivun veljekset tekevät NHL-historiaa
30.10.2008 18:57
Minneapolisissa eletään ensi yönä Suomen aikaa historiallisia
hetkiä, kun Mikko Koivu johdattaa Minnesota Wildin jäälle Saku Koivun
kipparoimaa Montreal Canadiensia vastaan.
NHL:n historiassa yksikään
veljespari ei ole koskaan aikaisemmin kohdannut toisiaan joukkueidensa
kapteeneina.
- Erityisen tästä hetkestä tekee se, että pelaamme toisiamme
vastaan vain kerran vuodessa. Olemme kohdanneet toisemme vain kahdesti
aikaisemmin. Illasta tulee jännittävä, mutta totta kai tämä on vain yksi 82
ottelusta, Saku Koivu muistutti Montreal Gazette -lehdessä.
Tällä kaudella
Wildin kapteeniksi noussut Mikko Koivu muistelee lämmöllä Koivujen ensimmäistä
NHL-kohtaamista joulukuussa 2005. Hän riisti isoveljeltään kiekon jatkoajalla ja
pohjusti Kurtis Fosterin voittomaalin.
- Saku vei ensimmäisen aloituksen
meidän välillä. Siinä panoksena oli illallinen, jonka jouduinkin tarjoamaan
hänellä kesällä. Mielestäni jatkoaikamaali oli kuitenkin isompi juttu, Mikko
Koivu naureskeli Minneapolis Star Tribune -lehdessä.”
(MTV3)

*exasperated groans can be heard all over the place*

Hey, c’mon! Give this poor girl a break! It’s not easy living without anyone to share this with (I miss you, Bina, so very much!). I’m thinking about making a blog that will run along side of this one. A hockey blog. That way this one won’t be drowned in hockey related things, for those of you who couldn’t care less… Does that sound like a good idea?

Anyway, back to the reasons for excitement, the reason why she’s planning on staying up tonight and watch the hockey game between the Wild and the Canadians. Four words: Saku and Mikko Koivu. There, enough said. No, wait a minute. I want to excuse myself a little more. I’ve been encouraged and influenced by fellow forum members and an overload of articles emerging all over the Internet today. Let me demonstrate:

So you see, I’m not the only one. There’s more of us out there. You cannot hide. Yes, moving on. I can feel my influence over my room mates spreading. One of them is already wishing she could stay up and watch the game with me. It won’t be long now, until she surrenders to the power… of the Koivu brothers!

Hemma!

Annie — Sun, 19 Oct 2008 22:14:30 +0000

Den senaste tiden har varit jobbig, så jobbig att jag förträngt varför den varit jobbig. Det har bara varit tungt, helt enkelt. Men nu njuter jag av en föreläsningsfri vecka hemma i Terjärv. Jag kom hem igårkväll. Föräldrarna hälsade på i Åbo och sov över två nätter. Vi hade bland annat tid att besöka IKEA, för att köpa lite nya grejer till lägenheten. Nu börjar jag så småningom bli nöjd med den och inte skämmas för bristen på inredning. Den enda stora saken som fattas ännu är något som täcker den långa vita väggen bakom soffan, men allt behöver ju inte ske direkt.

Idag tycker jag att jag varit rätt så effektiv, åtminstone överraskade jag mig själv. Jag har föllföljt min första pedagogik-uppgift och installerat Microsoft Office Home and Student 2007 på datorn. Eftersom programvaran var finskspråkig, fick jag också anskaffat och installerat ett Language Pack för att få en engelsk version. Allt gick smärtfritt. Under veckan ska jag ta mig i kragen och försöka framställa min första engelska uppsats. Den ska vara fyra-fem sidor lång och kommer högst antagligen ha något med den brittiska monarkin att göra. Måste bara läsa igenom ett flertal böcker först för att samla material. *suck* Det behövde jag inte göra i gymnasiet…

Minnesota Wild har haft en stark inledning på säsongen, med fyra vinster av fyra hittills. De finländska spelarna i laget orsakade rätt så stora rubriker med sin kanonstart. Antti Miettinen har gjort minst ett mål per match och har sammanlagt 5 mål och 2 assists. Niklas Bäckström höll sin första nolla i den senaste matchen mot Tampa Bay Lightning och Mikko Koivu har 9 poäng efter fyra spelade matcher, varav 4 assist och ett mål från tredje matchen mot Florida Panthers. Med det tangerade han ett franchise rekord. Det var riktigt roligt att mötas av denna bild, när man kollade in NHL’s hemsida härom veckan.

Here’s to hoping I’ll see this again, but with more points!
Wild’s nästa match är först på torsdag och jag vet inte hur jag ska överleva tills dess. Hmm… Kanske kunde jag kolla hur Teemu har det. Anaheim har däremot inte haft den bästa av inledningar, men det kanske ordnar sig iallafall.

Okej, nu får det vara nog! Dags att övergå till något annat ämne, som… ööh…